Tobias digitala portfolio: juni 2012

År 1918 i norra Frankrike så slåss England mot Tyskland i första världskriget.

Jag satt i skyttegraven och snackade med min vän John när jag plötsligt såg en man som kom springande med en lapp. John bad om att få lappen och när jag såg på honom såg jag en rädsla i ögonen. Jag visste vad det var men ändå ville jag veta så jag tog pappret ur Johns hand och såg att vi skulle attackera tyskarnas skyttegrav. Alla gjorde sig redo för att attackera förutom jag, jag var rädd för att dö så jag sprang iväg, men någon såg mig och sprang efter mig, jag tittade bak och såg att han inte sköt på mig utan det verkade som om han ville skona mitt liv. Plötsligt såg jag ett gammalt hus efter att ha sprungit ganska långt men han var fortfarande efter mig. Då bestämde jag mig för att springa in i huset. Så jag sprang upp från trapporna och öppnade första dörr jag kunde se när jag kom in i rummet var det enda jag kunde se en garderob och hörde trappsteg så jag sprang in i garderob en och ramlade.

Jag rullade fram till jag träffade en sten och tuppade av. När jag sen vaknade så kände jag en kniv mot min hals och en mörk röst som sa

-Vem är du?

Jag kvävde fram att jag var Phil och vände mig om och såg att det var en liten varelse, så utan att tänka sa jag.

-Vad är du?

Den lilla varelsen sa att han var en gnom vid namn Ogden. Jag kände hur han släppte kniven mot min hals och gick därifrån. Han gick längre och längre innan jag bestämde mig för att följa efter, även om jag tvekade så ville jag inte gå ensam i den här världen. Jag sprang fram till honom och frågade varför han höll kniven mot min hals.

-Man vet aldrig var ondska befinner sig, sa han.

När vi hade gått tills vi hade kommit till en glänta så sträckte han över en kniv till mig och sa att han kände att nån följde efter oss. Plötsligt så hoppade de fram en varelse ur en av buskarna. Jag bara stod där och kollade stumt på när Ogden besegrade honom och stod med svärdet mot varelsens hals och sa

-Vem skickade dig?

-Varon, svarade varelsen.

Varon stack svärdet i varelsen och gick iväg.

-Ska du följa med? svarade han.

Jag sprang snabbt efter honom och frågade vad det var för varelse.

- En orch, som tjänstgjorde under Varon, sa han.

-Vem är Varon? undrade jag.

Han sa att det var en Minotaur som ville härska över världen och dem enda som stod emot honom var gnomerna och att han var den enda som var fri av den armé som försökte störta honom senast. Resten satt infångade i borgen Margort som var under Varons kontroll.

Vi kom fram till en by där en gnom sprang fram och pratade med Ogden om att Varons arméer gjorde sig redo för att ta byn.

-Ogden, du är den enda som kan rädda byn, sa gnomen

-Jag kan inte klara av dem ensam, svarade Ogden.

Då kom jag på att vi kunde gå till Margort och hämta hem armén och Ogden sa att det var det enda vi kunde göra.

Så natten därpå så stod jag och Ogden vid muren. Så sa Ogden till mig att kasta över han och sen klättrade över för det verkade som om muren var gjord för att gnomer inte skulle kunna komma in.

När vi väl var inne så sa Ogden till mig att gå till fängelsehålorna så tar han vakterna. Jag sprang runt och letade efter fängelsehålorna då plötsligt en Orch kom och jag gömde mig bakom en kista tills jag inte kunde höra hans fotsteg längre och precis runt hörnet så låg fängelsehålan men den enda som hade nyckeln var den där Orchen så jag tog fram min kniv och såg honom men han såg mig, men jag lyckades avväpna honom och tog hans nyckel.

-Stick iväg! sa jag.

Han sprang för livet. Jag släppte förbi fångarna och kastade över dem medan Ogden stred mot ett tiotal minotaurer, till slut slängde jag över Ogden och klättrade över. Vi sprang därifrån så snabbt vi kunde.

Vi kom fram till en glänta i skogen där vi hade gömt alla vapnen vi ställde upp på slagfältet där hela Varons armé stod och jag kollade in i gnomens ögon som stod bredvid mig, jag såg att det var ingen rädsla i hans ögon och jag tänkte att jag inte ska överge dem här gnomerna nu så jag bara sprang ner mot Varons armé och såg att alla andra följde efter mig, jag stred tills jag kände en stickande känsla i magen och föll ner på marken där jag knappt kunde hålla mina ögon öppna men jag såg att gnomerna hade övertaget. Jag letade efter Ogden med min blick och såg han slogs mot Varon och såg hur han högg ner honom och gnomerna hade vunnit.

Jag såg hur Ogden letade efter mig och jag ville bara skrika på han men jag fick inte utett ljud tillslut hittade han mig och kallade på några gnomer och dem bar ner mig till byn och försökte stoppa blödningen men jag hade redan förlorat för mycket blod sådem visste att slutet var nära. Dem gick sen ut och jag satt där och tänkte på ur länge jag skulle leva och kände att jag knappt kunde andas utan kände hur jag domnade bort. En gnom som satt i tältet sprang ut och ropade på Ogden och dem andra mer hörde jag inte.