Nils

Jag vaknade av ett ljud som tycktes komma utifrån men jag brydde mig inte om det så jag gick och la mig igen. Jag hann knappt somna om innan dörren öppnades och där stod husbonden med en hink med kallt vatten och slängde det över mig och skrek nu ska du få för att du är så lat! Blöt och kall gick jag upp och klädde på mig. När jag precis skulle gå genom dörren så slog det mig att jag hade glömt kepsen. Jag gick in för att hämta den. Men jag hittade inte den där jag trodde jag hade lagt den igår så jag letade igenom hela torpet utan framgång. Så jag fick gå ut i det ösande regnet.

När jag väl kom fram till den stora åkern så stod husbonden där och skällde på mig för att Magnus hade fått göra allt jobb själv. Han slog till mig så att jag slog i marken med huvudet och blev liggande där och kände den ohyggliga smärtan på min kind, då Magnus kom fram och hjälpte mig upp.

Sen gick vi till stallen för att ta ut korna, då jag tittade ut och såg att ösregnet lättade upp och nu duggregnade de bara. När jag gick in bland korna såg jag min keps i höet och tog upp den och skakade bort höet ur den. Vi tog ut korna i regnet. När vi kom till hagen så hörde jag ett svag ljud som blev starkare och starkare tills jag hörde vad ljudet var och det var husbonden som sa.

- Nils och Magnus det är mat!

När vi kom i torpet så stod maten på bordet det var salt sill som det alltid var. Där satt husbonden och hans fru som satt mittemot Greta som var den enda pigan och platserna vänster om Greta skulle vi sitta på. 

När jag hade ätit klart och tackat för maten så var jag och Magnus tvungna att gå ut och hugga ved. Jag stod och hög ved då Magnus plötsligt sa

- Det är synd om Greta som får göra allt själv, ingen hjälp får hon, att dem inte skaffar en till piga att underlätta hennes jobb. Jag höll med. Det var inte lätt för Greta. När vi hade huggit klart allt så gick vi och la det på vedhögen bland den andra veden bakom torpet. Jag tog fram klockan och kollade tiden på den. Då jag såg att det var snart tid att gå och lägga sig. Men då hörde vi husbonden skrika att vi skulle rensa i diket.

När vi kom fram till diket så regnade det och i diket så var det smutsigt vatten som gick ganska långt upp. Då jag sa till Magnus att hur ska vi göra det här. Då sa han att vi får i alla fall försöka. Vi gick ner i diket med förhoppningar att vi skulle försökte lyfta några stenar men det gick inte så vi fick gå in i vårt lilla torp. När vi var där inne så bytte vi om till våra torra nattskjortor men vi var fortfarande genomblöta och kalla. Då jag hörde Magnus muttra

- Vilken slavdrivare husbonden är.

Jag håller med, svarade jag.

Nästa dag så väckte Magnus mig och sa

- Du vill inte att husbonden ska gå in och väcka dig med en hink kallt vatten igen eller?

- Nej! Sa jag

Vi tog på oss våra kläder som var helt genomblöta och kalla men eftersom vi inte hade något annat att ha på oss. Men när vi precis hade kommit ut ur dörren så stod husbonden där och sa att han hade gått runt på gården och sett att vi inte hade rensat i diket. Vi försökte förklara för honom att vi hade försökt och att det gick inte med allt det vattnet. Men han lyssnade inte utan han slog oss båda så att vi blev liggande.

 Magnus reste sig upp efter mig och när han gjorde det så var han så arg på husbonden att han sa, nu ska husbonden få. Men jag insåg direkt vad Magnus hade tänkt och göra och försökte lugna honom. Jag sa att husbonden inte var värt det och att han kommer skicka dig härifrån och då kommer du inte att ha någonstans och bo. Efter ett tag slog förnuftet honom och han lugnade ner sig. Magnus sa att han inte ville bo kvar här utan han ville bo på en egen gård med familj och slippa att folk säger till honom vad han ska göra. Jag ville också det och speciellt att få slippa husbonden. Men jag hade skrivit på ett kontrakt med husbonden i ett år till, jag hade heller ingen familj så jag visste inte var jag skulle ta vägen.

Jag vaknade av att tuppen gal. Jag kände mig trött men steg ändå upp för att jag ville inte att husbonden skulle väcka mig med kallt vatten igen. När jag hade gått upp så såg jag att Magnus inte hade vaknat än. Jag väckte honom genom att jag petade på honom och han steg upp direkt och frågade vad klockan är, jag tittade på klockan och sa till honom att klockan var sju minuter över sex.

- Då får vi skynda oss att mjölka kornen, sa Magnus

Jag tog på mina kläder och vi gick runt torpet för att hämta hinkar att mjölka korna.

När vi kom fram så gick vi in i stallet och mjölkade korna. Då såg vi att en ko var sjuk och gammal och vi visste att den hade inte mycket tid kvar. När husbonden kom in i stallet så sa han att det var dags att gå till kyrkan. Men innan han hann avsluta meningen så såg han den sjuka kon. Han slog till mig och Magnus.

- Vad har ni gjort med den! Skrek han.

Han stormade ut ur stallet och mumlade argsint. Vi gick också ut ur stallet och lämnade kon åt sitt öde. Vi gick tillsammans med husbonden, hans fru och Greta till byn där den närmaste kyrkan låg. När vi gick in i kyrkan så satte vi oss ner vid en bänk som var i mitten av den lilla kyrkan då prästen började predika.

Efter predikan så kom prästen och frågade om jag visste vilka som styrde i landet.

- Ähhm, Få se, kungen, länsmannen och husbonden, sa jag.
- Detta får du nog öva mer på, berättade prästen.

När vi kom ut ur den lilla kyrkan så gick vi genom byn och hem genom landsvägen. När vi hade kommit halvvägs så stannade husbonden vid en bäck och slog till mig och han skrek.

- Måste man skämmas för dig varje gång man går in i byn!

Han slog till mig så hårt att jag föll ner i bäcken. Dem lämnade mig gick vidare till gården. 


Jag vaknade i det iskalla vattnet och tog mig upp på land, då såg jag att min keps flöt nerför bäcken. Jag sprang längs kanten för att få tag i den men jag hann inte, utan den flöt vidare där jag inte kunde följa den längre till fots. Så jag fick gå våt och frusen hem i det ösande regnet.

När jag kom fram till gården så hade det slutat regnat och jag gick in i torpet där det läckte in över min säng. Jag gick ut för att hämta en stege, spik och träplankor. Jag satte stegen mot taket och klättrade upp. Jag såg ett hål vid mitten av taket men precis när jag skulle täta läckan hörde jag att husbonden skrek åt mig och Magnus att vi skulle hjälpa honom med att täta en läcka ovanför hans rum. Jag tog med mig allt material och gick upp på taket och hjälpte husbonden. När vi var klara så såg jag att allt material var slut och det fanns inget annat material att fixa taket över min säng med. Jag tittade på min klocka och såg att det var dags för middag och väntade på att husbonden skulle ropa. Det dröjde inte länge för än jag hörde att husbonden sa att det var mat.

Jag gick in i stugan och satte mig bredvid Magnus och idag var det kålsoppa. Jag blev förbluffad att det inte var sill idag. Plötsligt sa bonden att jag skulle äta upp snabbt för att ta in korna innan det började åska. Jag sörplade i mig soppan och gick ut och tittade upp i himmelen och så att det var väldigt mörka moln.

Jag och Magnus gick till hagen och tog in korna i stallet då det plötsligt började ösa ner. När vi kom till stallet så kom husbonden och sa till oss att skynda oss. Men vi sa att det inte gick snabbare och då slog han till oss. Vi stängde dörren och gick mot vårt torp.

Vi gick in i det kalla rummet och då såg jag att min säng var helt blöt och att det droppade inte längre utan nu rann det ner. Jag tog på mig min nattskjorta och tittade på klockan då husbonden kom in och sa att vi skulle skynda oss ut för att blixten hade slagit ner i ett träd som hade vält över stallet.

Vi gick ut och såg att stallet brann. När vi kom dit så såg vi att trädet hade vält där det inte fanns några kor men där att vi hade rågen. Vi hann stoppa branden så att den inte spred sig dit korna var men vi hann inte rädda rågen. Vi insåg att det var för mörkt för att vi skulle kunna bygga upp det igen.

Blöt och kall gick jag och la mig igen men eftersom min säng var blöt så fick jag sova på det iskalla och hårda golvet. Då såg jag att kudden inte var blöt så den la jag under mitt huvud och tog upp en bok som jag hade fått i skolan. Jag läste ett stycke ur den som hette Nordamerika. Det stod att det fanns mycket mark som var billig och att handla med vita slavar var förbjudet. Jag la ifrån mig boken och försökte sova. Jag tänkte på hur jag skulle komma dit, det kostade ju 200 riksdaler och så mycket skulle jag aldrig få ihop. Jag räknade mina pengar och insåg att jag bara hade 25 riksdaler så det var nästan omöjlig. Jag beslutade att jag åtminstone skulle försöka komma dit någon dag.

Jag vaknade upp och bytte om. När jag skulle gå ut ur dörren så såg jag att Magnus var inte där och alla hans saker var borta. Han hade nog rymt under natten.

När jag gick ut och tittade på klockan. Den var nästan tio i sex  och jag visste att husbonden inte var uppe än så jag fick väl börja själv idag. Jag gick fram till vedhögen och började hugga. Efter ett tag så kom husbonden fram till mig och slog till mig.

- Varför täckte du inte läckan på mitt tak, det har läkt in hela natten! Sade Husbond.

- Nä nu får det vara nog, sa jag.

Jag slog till honom och sprang till landsvägen det snabbaste jag kunde.

När jag väl hade kommit till landsvägen så tittade jag mig om och såg att ingen var efter mig men jag fortsatte ändå springa för att komma så långt bort från husbond som möjligt.

Jag sprang så långt jag orkade tills jag orkade inte längre och började gå. 

Till slut så kom en vagn där det satt en man som frågade vart jag skulle.

- Vet inte, svarade jag.

- Då får du följa med mig, svarade mannen. 

Jag hoppade upp på vagnen och satte mig bredvid mannen.

- Vad heter du? Frågade han.

- Nils, och du, sa jag.

- Albert, svarade han.

Vi åkte längs landsvägen till vi kom till en stad. Natten hade fallit och ingen var ute. Albert släppte av mig och sa farväl och försvann i mörkret. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och jag kände ingen här i staden. Jag letade efter plats att sova på,
jag gick runt tills jag sågen liten gränd där jag la mig ner. Jag kände en ohygglig lukt och undrade var det var. Det gick inte att somna för att det var kallt men till slut kunde jag inte hålla ögonen öppna längre och jag somnade.  

Jag vaknade och såg att gatan var fylld med folk. Jag klev upp och gick ut ur gränden. Jag var väldigt hungrig då jag såg ett grönsaksstånd på gatan men när jag gick fram till ståndet och skulle betala så såg jag att jag hade blivit rånad och jag förblev hungrig.

Jag gick till en annan gata. När jag gick förbi en skomakare där det stod att ägaren behövde en lärling. Jag tänkte att jag var tvungen att skaffa mig ett jobb om jag skulle klara mig. När jag gick in i skomakares affär och där satt en gammal man som frågade vad jag ville.

- Jag vill bli din lärling, sa jag försiktigt.

Han sa okej och klev upp ur stolen.

Då ska jag visa dig hur man ska göra. Han tog fram en sko och började laga den. När han var klar så sa han 

- Försök du.

Han sa åt mig att följa med honom och han tog upp en sko och visade hur jag skulle göra. Men när jag skulle börja hörde vi att det knackade på dörren och han sa att jag skulle se vem det var. Jag gick till dörren och öppnade där stod en man som frågade om Sven var där jag sa att jag skulle hämta honom.
 -Det är en kund som vill dig något, sa jag. 

Vi gick ut och då pratade mannen

- Jag skulle vilja få dem här skorna lagade om det går för sig. Frågade mannen.

- Så klart jag gör allt för en trogen kund som du Stig. Sa Sven.

- Jag ser att du har anställt en ny, sa Stig.

- Ja, han är min lärling, sa Sven.

Stig gick ut ur dörren och Sven sa åt mig att jag skulle följa med honom in i verkstaden. Han tog skorna som han hade fått av Stig och började laga dem. Jag satt och tittade på medan han visade hur man skulle göra för att laga skor. När han var klar så tittade han på klockan och såg att den var fem minuter över åtta och han sa att jag skulle gå hem.

- Jag har inget hem, pep jag.

- Jag kan väl fixa dig en sovplats, Suckade han.

Han tog ett täcke och kudde och la det på soffan. Han sa åt mig att ligga där, jag tackade och la mig ner. Han släckte och jag satt och tänkte på om det var rätt beslut att fly från husbonden, tills jag somnade.

Jag vaknade upp av att Sven väckte mig och sa att vi var tvungna att börja jobba. Vi gick ut i verkstaden och han pekade på materialet.

Nu ska du få visa vad du kan, sa han.

Men precis när jag skulle ta materialet och skulle börja jobba så hörde jag en massa uppståndelse från torget. Jag frågade Sven om jag fick gå ut och se vad det var.

-Okej men det är nog inget att se, men du får inte vara där för längre. Vi har ju affärer att sköta, berättade Sven.

Jag gick ut ur dörren och såg att det var en stor folksamling där tre kvinnor stod och tiggde och sjöng om deras dåliga liv men det verkade inte vara någon som gav dem pengar. Jag skulle gärna ge dem om det inte vore så att jag inte hade några pengar. Jag gick runt för att få en bättre plats att se. då jag såg ett mynt på marken och gav det till dem stackars kvinnorna. Plötsligt hörde jag någon prata men jag såg inte vem det var. 


Jag såg en plats och skyndade dit innan den blev tagen där man kunde se vem det var som pratade och det var prästen som pratade om att dem tre kvinnor jag hade gett myntet har hamnat i fattigdomen för deras män hade syndat, hon erbjöd också frälsning om man kom till kyrkan varje söndag, han uppmanade också folk att om man hade mycket energi så kunde man kunde gå till kyrkans fattigdoms hus och hjälpa dem som inte ens hade ett tak över huvudet. Jag tänkte att det hade jag inte tid med, jag och Sven var ju tvungna att slita så mycket för att hålla affären uppe nu när fabrikerna tog alla våra kunder. Då började en man prata och avbröt prästen i hans tal och denna man pratade om att kyrkan bara klagade på oss om vi tog ett glas varje kväll men inte dem rika som drack vin till varje middag. Han ville att vi skulle gå med i hans parti och få samma rättigheter som dem rika och han lovade också mer frihet. Då kom länsmannen och sa.

Stå inte här och berätta lögner, stick iväg nu annars hamnar du bakom galler.

Mannen gick därifrån och det gjorde också folkmassan. Jag däremot stannade kvar ett litet tag och tänkte på vad den här mannen sa, tänk att få ha samma rättigheter som dem rika, då jag kom på att jag skulle skynda mig in och börja arbeta.

Jag gick in i affären och började arbeta med att tillverka skor. Sven stod och tittade på när jag gjorde skorna och när dagen var slut så gick jag och la mig i soffan som Sven hade gjort i ordning. Sen när jag hade lagt mig så somnade jag ganska snabbt.

När jag vaknade av att solen sken in i rummet, jag gick in i Svens rum, då jag hörde Sven hosta. Jag tog det inte på allvar då men med tiden så visste jag att något var fel.

Efter en månad så blev hans hosta värre och han började hosta blod. Jag stod vid hans säng natten då han dog, han sa till mig att jag skulle inte stanna kvar och ta över affären för han visste att det inte skulle gå med alla dem här fabrikerna. Han sa åt mig att resa långt härifrån, innan hans ögon slocknade. Jag gick runt i huset och letade efter pengar, detta var det perfekta tillfället att resa till Amerika, tänkte jag. Jag gick till kassan och tog allt. Jag sprang ut genom dörren och låste. Jag sprang i det tunga regnet på väg till Amerika.

När jag kom fram till hamnen betalade jag en man 200 riksdaler och steg ombord. Jag kände direkt den ohyggliga stanken men jag kunde inte lista ut vad den kom ifrån. Då såg jag att jag inte var ensam på båten, där stod ett 50 tal personer. Då kom en man och visade mig vägen till en säng där jag skulle sova. När jag satte mig ner i sängen och tänkte om det var rätt beslut att lämna Sverige men då kom jag på att det var ju förr sent att ångra sig nu båten hade ju lämnat hamnen. Då bestämde  jag att jag skulle gå upp på däck för att få lite frisk luft och slippa den ohyggliga stanken.

När Jag gick upp på däck och tittade ut på havet när jag plötsligt började hosta och det ville inte sluta utan den blev värre för varje dag och jag tänkte att det måste ha varit Sven som hade smittat mig. Jag låg ner i min säng så länge jag kunde. Jag såg att dem andra människorna såg på mig med en arg blick som om jag var något hot. När middagen serverades så var det sill och när jag gick fram för att hämta maten så hostade jag och folk tittade på mig och backade undan. Jag gick ner igen till min säng och åt den salta sillen jag hade fått. Sillen jag hade fått hos husbonden var bättre än den här sillen kände jag medan jag tvingade i mig sillen.

Sen en vecka senare så började skeppet gunga väldigt mycket när jag låg i min säng. Jag kunde se ut från min säng och såg att det var ett oväder som gjorde att vågorna blev stora och det började rinna in, jag kände att min hosta var värre än någonsin. Till slut blev den så allvarlig att jag började hosta upp blod och blodet rann ner på golvet och blandade sig med vattnet. Jag blev rädd för jag visste att det var när Sven började hosta blod som han gick bort.. För varje gång jag hostade upp blod blev jag svagare och svagare tills jag inte orkade längre.