Språket säger inte vem man är men har fortfarande en liten del i sin personlighet. Jag tror att man uppvuxen med ett visst språk som ens föräldrar och folk i sin omgivning. Vilket gör att om man är uppvuxen med ett fult språk i sin omgivning så vänjer sig man vid svordomar som jävla, fan och helvete. det blir då en vanesak som ingen reagerar mot för det är så vanligt. När man är hos folk som inte är vana vid att svordomar förekommer ofta reagerar de mot det och tror då att man är till exempel en bråkstake även man inte är det utan man är bara van vid att ingen reagerar mot svordomar.
Men språket kan också berätta en del av dig själv och då menar jag det omedvetna språket som kroppsspråket. Om man använder mycket kroppsspråk för att förklara och berätta saker så ses man som en person som vet vad den snackar om.
Jag använder mest kroppsspråk när jag pratar och förklarar saker och de rörelser som jag använder för att förklara använder också andra även om det skiljer sig lite så är de nästan samma. Man som ung har sett folk använda ett visst kroppsråk i sin omgivning och och då anpassat det och gjort det personligt vilket gör att man använder nästan samma rörelser.
Dialekter är precis som svordomar en vanesak och jag tycker inte att jag pratar den bredaste dialekten men när jag var på cup i Uddevalla så träffade jag några tjejer från Skövde. Vi tyckte de pratade konstigt och samma sak tyckte de om oss.
Men här i Skåne så kan man känna igen dialekterna i Skåne men kan inte känna skillnaden i dialekten om någon kommer från olika områden i Dalarna. Jag tror det har också med en vanesak att göra för jag tycker inte att jag pratar någon som helst dialekt eller någon som jag känner från Lund men jag kan hur lätt som helst höra om någon är från Kristianstad. Det har med att jag har vant mig vid lundensiskans och bryr mig då inte om dialekten men om någon pratar annorlunda så reagerar jag på det och tycker det låter konstigt. Jag tror att man för det första är uppvuxen med en dialekt som går att ändra men det tar långt dit och det enda dialekten säger om en är var man kommer ifrån.
Så språket säger inte mycket om en själv utan mest vilken omgivning man är i och hur man är uppvuxen men man kan fortfarande ändra den hela sitt liv. Det som säger någonting om en är det omedvetna som man inte tänker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar