Minnie Cooper kör inte en Mini Cooper. Hennes bil är en vit Polo, and det svänger in till gästparkeringen bakom en Mondeo och framför en Yaris. När hon parkerar Polon i parkeringsfickan, ser Minnie nöjd flera grupper av folk som sölar nära fordon, som förmodligen väntar på att receptions byggnaden ska öppna.
Egentligen är det inte en byggnad, det är en av de portabla grejor som de där toaletterna vid pop festivaler, och det står på den vidsträckta asfalten utanför fängelsegrindarna. Ramper på endera ände leder up till dörrarna som är stängda. Ordet in är tryckt på rälsen av den nära rampen, ut är på den andra rälsen. Två fängelsevakter lutar sig på var sin sida av in skylten, röker. Ingen av dem tittar mot parkering som håller på att bli full.
För att besöka någon i fängelse behöver man en besöksorder. Minnie Cooper har inte en för att hon känner ingen i fängelset. Hon känner en eller två personer som borde vara i fängelset, men det har inget med saken att göra. Hon vet att hon inte kommer igenom grindarna, men det är okej, hon vet att hon inte behöver göra det. Allt hon behöver är att en av Gavins föräldrar ska dyka upp. Eller båda. Hon vet hur de ser ut, hon hade god tid på sig att studera dem i rättssalen. Hon hoppas att det händer idag, för att det är den sjätte dagen av sju som hon har kommit hit. Det här är ett toppsäkerhets fängelse: förr eller senare så är någon tvungen att märka henne och ifrågasätta henne.
Fem minuter före receptionen öppnar, glider besökande mot foten av rampen och en kö formas. Minnie tittar från förarsätet men ser inget ansikte som hon känner. Hon gav partiskt taget upp nödvändigheten att riskera sjunde vakt när en gammal röd Polo skramlar förbi och slinker in i en närliggande parkeringsficka. Förarens dörr öppnas och ut går Anna Ward, hon bär rocken hon bar på rättegången. Hon ser äldre ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar