Rawenchester morden

Prolog

En mörk höstnatt ute på landsbygden. En person i 60 åldern med brun jacka på sig, är ute på en promenad. Han går förbi buskarna som ser ny trimmade ut. Han fortsätter fram till han är framme vid en boskapsmark där han står och tittar ut på ängen. Han fortsätter gå och ser ett lysande sken i mörkret. Mannen kollar på klockan och ser att det är dags att gå hem men han kan inte sluta fundera på det skenande ljuset så han går dit där han plötsligt hör en bil som kör iväg på grusvägen. Mannen vänder sig om för att se vad det vad som hände och ser att ljuset kom från bilen. Han ser inte vilken färg bilen har i det mörkret men plötsligt ser han att passageraren i baksätet tar upp en båge och bilen stannar. Han hinner inte ens reagera innan han ser pilen komma flygande emot honom.

Kapitel 1
Jag vaknade upp i den lilla byn Rawenchester. Även om jag var trött och helst hade legat en timme till men jag kunde inte somna om så jag klädde på mig och gick ut för att hämta tidningen. Jag tog upp tidningen och bläddrade igenom den och på andra sidan av tidningen var det ett litet ett litet inlägg i den nedre delen.

Ett mord har begåtts i Rawenchester igår kväll. Enligt uppgifter ska den mördade vara Mr. Wiggins som hittades på en äng precis utanför Rawenchester, men det var tydligen inte där han blev mördad och man har fortfarande inte sett något av en mördare eller några spår av något bevismaterial.

Snabbt skyndade jag mig dörren och tog på min mörkbruna kavaj. Jag kände en hunger i magen men jag hade inte tid till att äta något. Snabbt klev jag in i min bil och körde till arbetet.

Väl på arbetet var Phil redan där och han höll i samma tidning som jag läste. Han ställde frågan utan att kolla på mig.
- Har du hört om mordet på Trotwoods äng?
- Jag läste precis om det, svarade jag undrande
Innan jag hade hunnit avsluta meningen  hörde jag att dörren slogs upp och i dörröppningen stod polischefen Grenshaw. Han kom in helt genomblöt och ville erbjuda mig och Phil om vi ville utreda mordet i Trotwoods äng. Jag kollade över på Phil och i samma stund hörde jag honom muttra
- Vad får vi för det, sa Phil.
- Vad säger ni om 2 000 Pund? frågade Grenshaw.
- Okej, vi ställer upp, klargjorde Phil.
Grenshaw lös upp i ansiktet och han tackade så mycket för vår assistans. Jag frågade Phil om vi skulle åka till Trotwoods villa på direkten
- Nej, vi går till Wigginsfamiljen istället, svarade Phil
- Varför det? undrade jag
- Mannen som mördades var Mr. Wiggins, sa han som om det var helt uppenbart.

När vi var framme vid Wiggins gård såg man på det enorma huset att det var en rik familj med stora marker. Jag sa åt Phil att medan han gick in för att prata med familjen skulle jag gå och se mig om i trakterna. Genom trädgården gick jag över till åkern och såg att de hade en enorm boskapsmark. Korna var inte ute än och jag vandrade över till Trotwoods äng där man såg en stor del av poliskåren i Rawenchester var. En av dem gick direkt fram till mig och sa att de hade fått reda på att offret dog runtomkring klockan 22.00 igår kväll genom ett slag i huvudet av ett trubbigt objekt och att han hade fått en pil i magen men att det var inte det som dödade honom men annars inget om var mordet begicks. Tillbaks lufsade jag till villan och öppnade de gnisslade dörrarna. När jag väl kom in i rummet där Phil var hörde jag att han hade samlat hela familjen Wiggins.
- Vem är det? undrade Mrs. Wiggins misstänktsamt
- Det är min kollega Bertrand Rusellwood, svarade han bestämt
Jag ställde frågan om dem hade något otyg med Trotwoods.
- Klart vi har! utbrast Leighton Wiggins
- Varför det? Frågade jag
- Dem tror att halva vår boskaps mark är deras mark och det är därför dem dödade pappa utbrast Leighton.
Phil sa till dem att vi återkommer när vi har fått reda på mer.
- Ska vi till Trotwoods nu? undrade jag
- Ja, svarade han.

Vi begav oss till Trotwoods där vi träffade Andrew Trotwood som höll på att snygga till sin moppe från all lera.
- Vad gjorde du klockan 22.00 igår? frågade Phil barskt.
- Jag satt inne på mitt rum och kollade på TV.
- Okej, svarade jag misstänksamt
- Vad tycker du om Wigginsfamiljen?
- Jag gillar bara inte dem och nu måste jag sticka! svarade han barskt.

Vi gick in i huset som såg ut att vara ganska nybyggt. Vi gick in genom dörren och såg direkt att Mr. Trotwood stod där och jag bad honom om vi kunde sitta ner. Han visade oss vägen till vardagsrummet, Vi satte oss ner i stolarna.
-  Vad tycker du om Mr. Wiggins? undrade jag bestämt.
- Jag tycker inte speciellt om honom men inte så mycket att jag skulle döda honom. svarade han osäkert.
- Varför det? förhörde jag honom.
- För han tror att hans mark egentligen sträcker sig ut över vår äng men jag vet inte varför han tror det, besvarade han min fråga.
Jag kollade över på Phil och såg att han funderade väldigt koncentrerat över Mr. Trotwoods svar. På vägen ut tackade vi för hans tid och vandrade sedan ut genom dörren och på vägen till vår bil såg vi trädgårdsmästaren som tog hand om Wigginsfamiljens trädgård. Vänligt frågade Phil honom om han hade sett något misstänktsamt.
- Jag såg på vägen hit att när jag skulle komma till häcken som precis var nytrimmad att den hade blivit inbuktad och att några grenar var knäckta, så det var nog där du vet vad som hände, viskade han försiktigt som om någon försökte avlyssna honom,
Jag bad honom att visa vägen dit och han visade oss att det bara var runt hörnet och mycket väl så såg man att häcken var inbuktad på det stället.

Väl tillbaka på detektivbyrån  förklarade Phil det mesta om vem han trodde var mördaren och jag undrade bara en sak om det här och det var varför mördaren hade lagt liket på boskapsmarken.

Jag var äntligen hemma från den ovanliga arbetsdagen och satte mig ner och skulle äta min middag bestående av resterna av gårdagen då jag plötsligt hörde telefonen ringa då skyndade jag mig till telefonen. Jag hörde knappt vad personen sa i början men sen kunde jag höra vem det var. Det var polischef Grenshaw som sa att det hade varit ett till mord. Jag la på luren innan han hann slutföra sin mening. Snabbt tog jag på mig min rutiga jacka och rusade ut mot bilen.

Väl i Rawenchesters utkant såg jag att vid Trotwoods hus  var vägen avspärrad. Direkt så såg jag Phil och polischef Grenshaw prata. Jag klev fram och frågade om dem visste vem den mördade var och han svarade att det var Mr. Trotwood.
- Han blev skjuten av något som såg ut som en pilbåge av något slag och det ser ut som om han blev dödad vid 17.00.
- Vi går och snackar med Leighton. Jag tror han har något med det här att göra, sa Phil finurligt.

Vi såg Leighton fixa till staketet till hagen och innan jag ens hade ens börja fundera på vad jag skulle förhöra honom om ställde Phil en fråga om vad han hade tänkt att göra med boskapsmarken som han nu äger.
- Jag tänker behålla den för aldrig i livet att någon annan än en Wiggins ska äga den här boskapsmarken! svarade han frustrerat.
- Så det var inte du som dödade Mr. Trotwood och Mr. Wiggins.
- Varför skulle jag döda min egen far och jag hade inget otyg med Mr. Trotwood.
- Tack för din uppriktighet, svarade jag vänligt.

Vi fortsatte gå runt och under söka efter ledtrådar, då vi träffade på Bill Wiggins. Phil ställde samma fråga som han ställde till hans storebror Leighton.
- Jag vill helst inte ha med den att göra om jag fick så skulle jag sälja den och flytta in till Liverpool, men det lär nog aldrig hända, suckade han djupt.
- Varför vill du sälja marken? frågade jag.
- Den här familjefejden har pågått i åratal och jag orkar inte med den längre, Klargjorde han.
- Så du har ingeting emot Trotwoods? förhörde Phil honom
-  Nej, sa han med en vänlig ton.
- Vi är nog klara här, förklarade Phil med en mörk ton.

Vi lufsade över till brottsplatsen då jag passade på och frågade vem Phil trodde mördaren var, men han svarade att han trodde att det var någon i dem två familjerna och han misstänkte ett samarbete för att det är ingen som ensam tjänar på de här morden och som kunde bära liken till boskapsmarken. Innan jag hann grubbla på vem som kunde vara mördaren kom polischefen Grenshaw fram emot oss och sa att vi kunde gå hem nu. Så vi begav oss mot våra bilar men då bestämde sig Phil utan att rådfråga mig att han skulle gå och snacka med Andrew igen.

Vi gick till huset och såg att Andrews moped där och vi hittade honom precis vid dörren till huset, Det verkade som om han precis hade tänkt att sticka för han hade bilnycklarna med sig och höll på att låsa dörren när vi kom fram till honom.
- Vad ska du, undrade jag
- Jag ska till affären, mumlade han
- Okej, sa Phil misstänktsamt
- Jag kan tyvärr inte svara på fler frågor eftersom jag har väldigt bråttom men kom tillbaks senare, sa han.

Vi körde till stationen där jag ställde frågan om han upptäckte att mopeden var alldeles smutsig,
- Ja, jag märkte det men där Mr. Trotwood blev mördad så är det asfalterad väg och hela vägen till Rawenchester är det också asfalterad väg.

Jag körde hem och funderade över vem som hade mördat Mr. Wiggins och Mr. Trotwood men jag kunde åtminstone utesluta Bill Wiggins för alla andra utom honom har något slags av motiv att döda dem.

Jag klev in i huset och värmde maten i mikrovågsugnen innan jag gick och la mig.

Jag vaknade upp och såg på min telefonsvarare att någon hade ringt för bara en halvtimme sen. Jag lyssnade på meddelandet och hörde att en till hade blivit mördad och att jag skulle skynda mig till brottsplatsen.

Väl framme vid brottsplatsen där så såg jag att Phil redan var där och han viskade till mig att det var Leigthon som hade blivit mördad och att han också blev skjuten med en pil. Han viskade också att han visste vem det var så jag skulle samla dem två familjerna i Wigginshuset så snabbt som möjligt.

Jag samlade dem i det stora vardagsrummet även om det tog emot för Trotwoodsfamiljen.

Phil började med att berätta att både Leighton och Mr. Wiggins ville ha kvar marken medanBill ville sälja den men det var inte han som dödade Mr. Wiggins utan det var Andrew Trotwood som gjorde det, för att han visste att Mr. Wiggins skulle aldrig sälja marken till någon men han var också tvungen att döda Mr. Trotwood för att kunna vara rättmätig ägare till Trotwoods mark.
- Men hur gjorde han det? frågade jag honom.
- Han tog en genväg som jag inte hade upptäckte om det inte hade varit för leran som fanns på hans moped. Då visste jag att han hade genat genom skogen som var helt lerig och när jag själv gick den vägen såg jag att han hade gömt en pilbåge, och en träklubba som han hade dödat dem med men det var inte han som dödade Leighton utan det var hans kumpan Bill som ville sälja marken till Andrew och sen flytta till Liverpool.
- Va, nej det var inte min Bill, utbrast Mrs. Wiggins
- Förlåt mor, sa Bill med en moloken röst
- Men hade det inte varit för att Andrew glömde att rengöra mopeden hade du aldrig listat ut det! vrålade Bill
- Kanske det, svarade Phil listigt.

Andrew och Bill togs hand av polischef Grenshaw, samtidigt som Mrs. Wiggins försökte hålla fast Bills hand så hårt hon kunde men Bill släppte taget om henne och fördes ut av Grenshaw och hans män som förde dem till polisbilen som körde dem till stationen. Medan allt detta hände så begav jag mig till bilen och körde därifrån och kunde äntligen ta det lugnt och få sova ut.